Tofugryta med koksmjölk och nudlar

Ibland (alldeles för ofta) händer det att jag lagar mat där resultatet blir så hyggligt att jag en tid senare vill återskapa rätten. Men ni vet, när tiden går så hinner minnen falna och förväxlas. Det kanske inte var kardemumma som lyfte den där grytan till gastronmiska höjder eller koriander i paltsmeten. Jag missar de små detaljerna som gör underverk. Så istället blir det bara pannkaka av det hela. Eller kanske snarare en blek kopia av orginalet. Slutsatsen till mig själv. Skriv ner recepten. Punkt.

Dessutom blir det ju så mycket lättare när nån vill ha receptet. Att säga ”jag lite ditt och lite datt  och så kokade jag bara ihop det” fungerar ju inte. Så syster yster. Denna är till dig. Mitt recept på tofugryta med koksmjölk!

Obs! Mina måttangivelser är inte regler utan fingervisningar. Det går alldeles utmärkt att exprimentera själv. Faktum är att jag uppmuntrar det!

Tofugryta med koksmjölk och nudlar - 4 portioner

270 g tofu

Nudlar (för 4 personer)

1 burk kokosmjölk

3 morötter

2 paprika

1 purjolök

0,5 tsk chilipulver

0,5-1 tsk Paprika pulver (starkt)

I msk soja

1 citron

Skär tofun i centimeterstora bitar. Gör detsamma med paprikan och slanta morötterna. Skiva purjolöken tunt. Stek tofun i olja tills den fått fin stekyta. Ta den från pannan och ställ åt sidan. Stek morot, paprika några minuter. Tillsätt sedan hälften av purjolöken samt chili- och paprikapulver och soya. Efter ytterligare några minuter så tillsätt kokoksmjölken och tofun. Sjud 10-15 minuter.

Under tiden grytan sjuder så koka nudlarna enligt anvisning på förpackningen. Smaka av grytan med salt, peppar, pressad citron och eventuellt mer soja. Garnera med resten av purjolöken. Servera. Ät. Och njut!

PS: Glöm inte det där med experimenterandet!

Du är inte min riktiga mamma!

Att fotografera djur är inte enkelt. Att fotografera valpar är supersvårt. De är snabba som attan och har en koncentrationsförmåga som är kort. Mycket kort. Så det gäller att vara snabb och ta många bilder. Då brukar åtminstone få några bilder som var ungefär som jag väntat mig. Sen blir det alltid några bilder som jag inte kan göra mig av med. Charmiga bilder där valpen tappade fokus och gjorde lite som hon själv ville. Bilder i andan "du är inte min riktiga mamma!"

Här är några av lillans varianter i "mammakategorin":

Poserar fint för att sekunden efter vänta baken till. Hon hittade ett spår.

På väg att promenera ur bild. Hon hittade en sopkvast hon sett X antal gånger förr.

Kastar sig in i bild. Bollen jag lockade med blev för lockande.

Räcker ut tungan som en liten barnrumpa.

Börjar leka "inte stöta mark"

Vägrar kramas. För jag är ju inte hennes riktiga mamma.

Mormors köttsoppa!

En av mina favoriträtter som barn var mormors köttsopppa. Jag minns hur vi brukade få en stor kastrull med väldoftande soppa, full med klimp, som räckte i flera dagar. Den tog aldrig slut men det gjorde inget. Jag hade kunnat äta den tre gånger om dagen varje dag. 

Som barn och ung tänker man ibland på döden, men innan man skiljts från nära och kära förstår man inte riktigt vad det innebär. Framförallt tänker man inte på att någon som lagat mat i 60 år kanske inte har recepten nerskrivna. Det gjorde i alla fall inte jag. Så några år efter mormors och mina vägar skiljts åt så började jag få en intensiv längtan efter min barndoms köttsoppa. Jag gjorde försök på försök men träffade inte riktigt rätt. Tills en dag. Jag skapade en sopppa som var precis som jag mindes den. Fantastisk.

En tid efteråt hittade jag faktiskt en receptbok från 40-talet som min mormor skrivit i sin ungdom. Där fanns just köttsoppa och receptet är väldigt likt det jag prövat mig fram till. 

Så här är den då. Mormors köttsoppa enligt mig!

Till kokningen av köttet

Ca 1 kg kött med ben (Jag använder ofta lamm men högrev av nöt eller älg går också bra

)

1 gul lök

2 morötter

150 gram rotselleri

1 knippe persiljestjälkar (jag brukar spara och frysa in persiljestjälkar för att ha just till buljonkokning).

3 lagerblad

1 msk svartpeppar (krossa i mortel)

1 msk salt

ca 3 l vatten (tillräckligt att täcka köttet)

Lägg köttet i en kastrull. Skala lök och rotfrukter och skär i mindre bitar. Lägg löken, rotfrukterm persiljestjälkar, lagerblad och den krossade svartpepparn i kastrullen. Täck med vatten och sjud tills köttet är mört och lossnar från benen. Det tar 1,5-2 timmar för lammkött och lite längre med nöt eller älg, kanske 1 timme extra. Men det bästa är att kolla när det verkar vara klart.

När köttet är mört så plockar jag upp köttet och silar buljongen. För att få bort fettet brukar jag göra detta dagen innan jag gör själva soppan. Då kan jag kyla buljongen och lyfta bort det fett som lagt sig på ytan. Det är dock inte nödvändigt. Fettet kan vara kvar. Jag gör det mest för att soppan ser trevligare ut.

Till själva köttsoppan

4 morötter

400 gram kålrot

1 majrova

3 persiljerötter

3 palsternackor

250 g rotselleri

1 purjolök

1 tsk ättika

salt och peppar

Kött och buljong

Skala och tärna rotfrukterna i mindre bitar. Tillsätt dem sedan i buljongen och koka upp. Sjud tills roftukterna är al dente. Under tiden tärnar jag köttet skivar purjolölen och de tillsätter i soppan när grönsakerna är klara. Tillsätt ättikan och maka av buljongen med salt och peppar.

Klimpen!

6 dl mjöl

2 ägg

2-3 dl mjölk

salt och vitpeppar

Nu kommer kronan på verket! Klimpen. Blanda mjöl, salt och svartpeppar. Tillsätt sedan ägg och mjölk (lite mjölk åt gången). Rör ihop tills smeten är tjock. Om den är för tunn så tillsätt mer mjöl. Binder den inte ihop så tillsätt mer mjölk. Forma små klimpar med två skedar. Lägg ner klimpen i soppan. De är klara när de flyter upp.

Färdig!

När lillan kom till Piteå det var en dag i november

Ja hon kom ju faktiskt till oss. En av de där fyra pyttesmå ullbollarna. Världens sötaste lilla valp (jag är helt opartisk, lovar). Flyttlasset gick en dag i slutet av november och nu har hon bott hos oss i nästan två månader. Det känns som igår. Samtidigt känns det som om hon alltid varit här. Det är lite som tiden stått stilla. Men när jag ser bilder från två månader tillbaka så ser jag att tiden gått. Lillan växer så det knakar men jag hänger inte riktigt med.

Lillan den 1/12

Lillan den 22/1

Jag gissar att hennes nya hem är fullt med spår efter Herr T. Jag ser hur hon nosar runt och hur hon dröjer sig kvar lite extra på hans favoritställen. Hon leker med hans gamla leksaker, sover i hans gamla säng och har fått nosa på ett av hans gamla tuggben. Närmare än så kommer de aldrig komma varandra men det är fint att de får mötas ändå. På sätt och vis. Åh vad han hade varit förtjust i denna lilla dam! Han gillade alla shelties, men helst bruna små näpna damer.

Kärlek, sorg och små ullbollar

Igår var vi på utflykt i de västerbottniska inlandet. Vi åkte mil efter mil i vinterlandskapet. Över berg, genom dalar, genom dimma, genom sol och till slut nådde vi vårt mål. Fyra små bedårande ulliga töser på sex veckor och deras vuxna familj. Om allt går vägen så har vi en av dem hos oss om några veckor. Vi håller tummarna och tår.

Det hade jag inte trott för ett år sen. Då hade jag min svarta vän som inte finns längre. Men jag vet att han hade förstått mig, det är ju så roligt att leva med hund framförallt med sheltie. Men det är många dubbla känslor just nu. Kärlek, sorg och en uns av svek. Jag vet dock innerst att han hade blivit lika kär som vi blev igår. Säkert mer. Ingen blev gladare än han när han träffade en annan sheltie. Faktum är att jag tror att han fallit pladask för tösernas mamma och mormor också. Jag önskar att han bara varit med i detta kapitel i mitt sheltieliv också. Jisses vad han hade kunnat bidra som gott exempel i fostringen om inte annat!

Höstmandala

Någon gång i början av oktober så var de bara där. Mitt instagramflöde svämmade över av fantastiska höstmandalas. Jag önskar att jag kunde säga att jag själv inte var sen att haka på. Tyvärr var jag det, några veckor efter att de första höstmandalarna dykt upp så hakade jag på och jag ångrar att jag inte började tidigare. Men livet, vädret, arbete och annat kom emellan. Som det blir ibland. Eller mest hela tiden.Dagen efter min tur i skogen föll den första snön och minusgraderna kom. Nu är det varmare igen men kylan och fukten gjorde inte precis att det blev så fina mandalas. 

Kanske kan jag ta mig tid att göra mandalas med nått jag hittar hemma, fast då får jag ju inte den där välgörande promenaden i skogen. Så jag får nog vänta på våren. Eller snön. Rita mandalas i snö borde ju gå. Jag får se. Men det var väldigt kul att göra dem!

Då var vi där igen

Det är så lätt att glömma på ett halvår. Glömma att det är så himla jobbigt att ställa om klockan en timme. Inte att ställa om själva klockorna utan att min kropp inte fattar vad som händer. Det är samma visa varje gång men ändå förtränger jag. På morgonen är jag en zombie. När jag ska sova är jag hur pigg som helst. På dagen sitter jag helst och önskar att få dra ett täcke över mig och sova en timme eller två. Gärna kryddat med en dundrande huvudvärk. 

Några dagar till. Sen har jag nog också ställt om.

Mamma har rätt

Jag vet inte hur det är med andra mammor men jag inser mer och mer att mamma har allt som ofta rätt. I detta fall gäller det mellanmål. Hur många år (jämnt) har hon inte sagt åt mig att äta det på eftermiddagen? Det är ju bara det att jag oftast inte är hungrig. Så då jobbar jag liksom bara på. 

Sen kommer jag hem. Hungrig som bara den. Redo att kriga om något går emot mig. Och när jag väl lagat middag och den står på bordet är jag helt slut och måste vila innan jag kan ta tag i resten av dagen. Slöseri med ledig tid helt enkelt. Hur mycket trevligare är det inte att komma hem pigg och taggad för en av roligaste (enlig mig) sysslorna under dagen, nämligen att laga middag?

Numera försöker jag göra mina egna powerbars laddade med energi och ta med till jobbet. Oftast provar jag mig fram. Nu senast blev det rester av det som fanns i kylen och skafferiet. En vecka före lön tycker jag det är kul att utmana mig själv att skapa med just resterna. Det här är även mitt bidrag till säsongens bästa på gröna skafferiet!

Powerbars med nypon och aprikoser

20 st.

0,25 dl psylliumfröskal

1 dl hackade aprikoser och russin

0,75 dl kokos

0,5 dl nyponpulver

0,5 dl sesamfrön

3 dl musliblandning

0,5 tsk salt

3 äggvitor (gulorna kan man använda till bl.a. glasstillverkning!)

Lägg den torkade frukten i en matbererdare och kör några sekunder

Tillsätt övriga torra ingredienser och kör i matberedaren till det är blandat.

Tillsätt äggvitan och kör tills du fått en bra massa, tillsätt ev en matsked kallt vatten om det verkar vara för torrt.

Tryck ut i en ugnsform och kör 25-30 min på 175 grader i ugnen.

Svalna och dela upp i mindre bitar. Jag förvarar min i fysen och tar fram dem några timmar innan jag ska äta dem.

Allting blir vitt, vitt, vitt!

Förra veckan kom den då. Snön. Ett litet fint täcke som faktiskt fått lega kvar några dagar och jag tycker det är helt fantastiskt. De mörka kvällarna blir ljusare och kylan strax efter noll är så mycket trevligare än en becksvart oktoberkväll med regn och 10 plusgrader. Tycker jag.

Tillsammans snön som föll infann sig en julkänsla. Hade jag inte stålsatt mig hade sannolikheten varit stor att jag smugit ut i förrådet och dragit fram julkartongerna. Det är nog tur eftersom snön förmodligen inte kommer ligga kvar. Det skulle ju vara trist att stå där med skägget i brevlådan och hemmet fyllt med tomtar några månader för tidigt. Trevligt är det i alla fall med snö!

Drömmorgon och kemikalier

Häromdagen såg jag ett klipp från Saltå Kvarns Drömmorgon med Underbara Clara där man pratade om obehagliga och skadliga kemikalier i våra hem. Ett ämne som jag tycker är väldigt intressant men som även kan göra mig väldigt uppgiven. Vi vet om att en hel del ämnen är skadliga, samtidigt tar det tid att upptäcka och identifiera andra och det är svårt att veta vad vi tror är ok idag men som inte är det. Sen vet vi inget om coctaileffekten blir när allt samspelar i våra kroppar. Det blir så mycket negativt och det är så lätt att bara stänga av och gå vidare i livet för att det är så mycket att ta in. I slutet av seminariet tar de dock upp enkla råd och tips på var jag som privatperson kan börja att titta på mitt hem. Väldigt inspirerande och ett klipp som är väl värt att satsa 35 minuter på!

Klippet hittar du här!