Kärlek, sorg och små ullbollar

Igår var vi på utflykt i de västerbottniska inlandet. Vi åkte mil efter mil i vinterlandskapet. Över berg, genom dalar, genom dimma, genom sol och till slut nådde vi vårt mål. Fyra små bedårande ulliga töser på sex veckor och deras vuxna familj. Om allt går vägen så har vi en av dem hos oss om några veckor. Vi håller tummarna och tår.

Det hade jag inte trott för ett år sen. Då hade jag min svarta vän som inte finns längre. Men jag vet att han hade förstått mig, det är ju så roligt att leva med hund framförallt med sheltie. Men det är många dubbla känslor just nu. Kärlek, sorg och en uns av svek. Jag vet dock innerst att han hade blivit lika kär som vi blev igår. Säkert mer. Ingen blev gladare än han när han träffade en annan sheltie. Faktum är att jag tror att han fallit pladask för tösernas mamma och mormor också. Jag önskar att han bara varit med i detta kapitel i mitt sheltieliv också. Jisses vad han hade kunnat bidra som gott exempel i fostringen om inte annat!

Höstmandala

Någon gång i början av oktober så var de bara där. Mitt instagramflöde svämmade över av fantastiska höstmandalas. Jag önskar att jag kunde säga att jag själv inte var sen att haka på. Tyvärr var jag det, några veckor efter att de första höstmandalarna dykt upp så hakade jag på och jag ångrar att jag inte började tidigare. Men livet, vädret, arbete och annat kom emellan. Som det blir ibland. Eller mest hela tiden.Dagen efter min tur i skogen föll den första snön och minusgraderna kom. Nu är det varmare igen men kylan och fukten gjorde inte precis att det blev så fina mandalas. 

Kanske kan jag ta mig tid att göra mandalas med nått jag hittar hemma, fast då får jag ju inte den där välgörande promenaden i skogen. Så jag får nog vänta på våren. Eller snön. Rita mandalas i snö borde ju gå. Jag får se. Men det var väldigt kul att göra dem!

Då var vi där igen

Det är så lätt att glömma på ett halvår. Glömma att det är så himla jobbigt att ställa om klockan en timme. Inte att ställa om själva klockorna utan att min kropp inte fattar vad som händer. Det är samma visa varje gång men ändå förtränger jag. På morgonen är jag en zombie. När jag ska sova är jag hur pigg som helst. På dagen sitter jag helst och önskar att få dra ett täcke över mig och sova en timme eller två. Gärna kryddat med en dundrande huvudvärk. 

Några dagar till. Sen har jag nog också ställt om.

Mamma har rätt

Jag vet inte hur det är med andra mammor men jag inser mer och mer att mamma har allt som ofta rätt. I detta fall gäller det mellanmål. Hur många år (jämnt) har hon inte sagt åt mig att äta det på eftermiddagen? Det är ju bara det att jag oftast inte är hungrig. Så då jobbar jag liksom bara på. 

Sen kommer jag hem. Hungrig som bara den. Redo att kriga om något går emot mig. Och när jag väl lagat middag och den står på bordet är jag helt slut och måste vila innan jag kan ta tag i resten av dagen. Slöseri med ledig tid helt enkelt. Hur mycket trevligare är det inte att komma hem pigg och taggad för en av roligaste (enlig mig) sysslorna under dagen, nämligen att laga middag?

Numera försöker jag göra mina egna powerbars laddade med energi och ta med till jobbet. Oftast provar jag mig fram. Nu senast blev det rester av det som fanns i kylen och skafferiet. En vecka före lön tycker jag det är kul att utmana mig själv att skapa med just resterna. Det här är även mitt bidrag till säsongens bästa på gröna skafferiet!

Powerbars med nypon och aprikoser

20 st.

0,25 dl psylliumfröskal

1 dl hackade aprikoser och russin

0,75 dl kokos

0,5 dl nyponpulver

0,5 dl sesamfrön

3 dl musliblandning

0,5 tsk salt

3 äggvitor (gulorna kan man använda till bl.a. glasstillverkning!)

Lägg den torkade frukten i en matbererdare och kör några sekunder

Tillsätt övriga torra ingredienser och kör i matberedaren till det är blandat.

Tillsätt äggvitan och kör tills du fått en bra massa, tillsätt ev en matsked kallt vatten om det verkar vara för torrt.

Tryck ut i en ugnsform och kör 25-30 min på 175 grader i ugnen.

Svalna och dela upp i mindre bitar. Jag förvarar min i fysen och tar fram dem några timmar innan jag ska äta dem.

Allting blir vitt, vitt, vitt!

Förra veckan kom den då. Snön. Ett litet fint täcke som faktiskt fått lega kvar några dagar och jag tycker det är helt fantastiskt. De mörka kvällarna blir ljusare och kylan strax efter noll är så mycket trevligare än en becksvart oktoberkväll med regn och 10 plusgrader. Tycker jag.

Tillsammans snön som föll infann sig en julkänsla. Hade jag inte stålsatt mig hade sannolikheten varit stor att jag smugit ut i förrådet och dragit fram julkartongerna. Det är nog tur eftersom snön förmodligen inte kommer ligga kvar. Det skulle ju vara trist att stå där med skägget i brevlådan och hemmet fyllt med tomtar några månader för tidigt. Trevligt är det i alla fall med snö!

Drömmorgon och kemikalier

Häromdagen såg jag ett klipp från Saltå Kvarns Drömmorgon med Underbara Clara där man pratade om obehagliga och skadliga kemikalier i våra hem. Ett ämne som jag tycker är väldigt intressant men som även kan göra mig väldigt uppgiven. Vi vet om att en hel del ämnen är skadliga, samtidigt tar det tid att upptäcka och identifiera andra och det är svårt att veta vad vi tror är ok idag men som inte är det. Sen vet vi inget om coctaileffekten blir när allt samspelar i våra kroppar. Det blir så mycket negativt och det är så lätt att bara stänga av och gå vidare i livet för att det är så mycket att ta in. I slutet av seminariet tar de dock upp enkla råd och tips på var jag som privatperson kan börja att titta på mitt hem. Väldigt inspirerande och ett klipp som är väl värt att satsa 35 minuter på!

Klippet hittar du här!

Vad jag gjorde med mina tomater

Det är lätt hänt för mig att bli lite för överexalterad när det gäller fröer. Jag köper lite mer än planerat och vad jag egentligen har plats för. I år blev det tre sorters tomater och eftersom jag saknar växthus och måste odla i krukor på balkong (och i den trädgård jag får nyttja) så fick jag kämpa lite för att få plats med alla tomatplantor. Framförallt när de växte till sig och blev stora.

Men! Som odlare får man ju (oftast) lön för mödan, ibland mer och ibland mindre men varje liten skörd är liksom guld värd. I år blev det en hel del tomater. Jag vägde dem aldrig men min uppskattning är att det blev 8-10 kg i alla fall. De allra flesta hann inte mogna i solen så de har legat inne på köksbordet i några veckor. Det har blivit en del att ta hand om helt enkelt och det här är vad jag gjort med mitt röda guld.

Här är vad jag gjort med min tomatskörd!

-          * Ätit.

-          * Skivat och ätit på rostat surdegsbröd med lite salt och svartpeppar. Supergott.

-         * Passerat (jag halverade tomaterna och körde dem 15 minuter på 200 grader i ugnen, sen passerade jag det genom en sil). De passerade tomaterna har jag frusit in för att ha i vinter. Till pizza grytor och soppor, perfekt. Gott.

-      * Kokat ketchup efter detta recept (ja jag vet att jag sa att jag inte är så förtjust i ketchup, men det var innan jag testade göra min egen. Nu älskar jag ketchup. Men bara den här förstås)

-           * Kokat grön tomatmarmelad efter detta recept. Gott.

Det finns några körsbärstomater kvar. Jag funderar på att torka dem. Frågan är om jag hinner. Risken är att jag hinner äta upp dem innan jag hunnit så långt. De är ju så förbaskat goda!

Äppelkakeglass

Jag har en glassmaskin. Följaktligen gör jag en del glass. Den blir god och så men det kräver lite planering. Fryselementet ska frysas en dag innan, smeten ska kokas svälla och svalna (helst över natten). När det väl är dag att äta har jag väntat så länge och är så nyfiken på resultatet så det säger bara slurp, allt är borta och jag har inte ens hunnit ta en bild! Då går det ju inte att blogga.

Förra veckans glas hann jag av okänd anledning fånga innan det stora slurpet. Jag blev utmanad att göra en glass som smakade äppelkaka. Resultatet blev smakmässigt jättebra, även om jag skulle vilja göra några finjusteringar. De lokalproducerade ekoägg jag köpt var en aning fetare än de ekoägg jag är vana från min matbutik.

Äppelkakeglass
5 svenska äpplen
3 dl grädde
2 dl mjölk
1 krm vanilj
0,5 tsk mortlad kardemumma
0,5 tsk kanel
6 äggulor
0,75 dl socker

Kör äpplena i en råsaftcentrifug. Använd gärna en fast sort för att få en så klar saft som möjligt, då får glassen en slätare struktur. Har du ingen centrifug går det bra med 2,5 dl äppelmust också. Sjud ner saften till 1 dl återstår. Låt saften svalna.

Vispa äggulorna och sockret så det blir ljust och fluffigt.

Blanda den svalnade saften med grädden, mjölken och kryddorna. Värm upp den på spisen och när du ser att vätskan börjar ånga så tar du den från plattan och blandar med äggen under omrörning.

Sätt smeten på spisen och värm sakta, under vispning till max 83 grader (annars blir det äggröra). Jag brukar köra till 80 grader, slå av plattan och sakta ta upp den till 82 innan jag tar den från spisen. Smeten ska då ha tjocknat. Låt smeten svalna i kylskåp över natten (den kommer tjockna ännu mer).

Dagen efter kör du i glassmaskin i 20-30 min (eller till glassmaskinen säger stopp). Ställ i frysen några timmar innan servering.

Sen säger det bara slurp!

Höstutflykt med förhinder

Denna höst har börjat tvekande. Sommaren har inte velat släppa taget och vi har varit bortskämda med varmt väder. Jag tror aldrig jag haft mina grödor i jorden så länge som i år. Jag klagar inte men nu har kylan kommit och det var lite av en chock. Och kallare kommer det att bli, men den dagen den sorgen. 

Med kylan kommer även hösten på riktigt med gula löv. Då passar det ju bra med fotoutflykter. Det är bara lite trist när man gått upp till målet börjar det regna och man måste vända ner igen. Några bilder blev det i alla fall.

Lingondricka med granskottsirap

Lingon. Detta fantastisk fina bär som är så roliga att plocka och som är så tåliga. Jag har plockat lingon (och rensat) så länge jag kan minnas. Doften av lingon ger mig en tydlig känsla av hösten och doften av lingon som puttrar på spisen är mer hemtrevnad än vad gräddade kanelbullar någonsin kommer att vara. Jag är uppvuxen med lingonsylt och vi åt den till allt från frukostgröten till söndagssteken. Jag åt lingonsylt som andra barn konsumerade ketchup (jag har aldrig varit särskilt förtjust i ketchup) gärna till pasta. Låt oss säga att det gick en hel del lingon i min familj. 

En tid hade jag inte möjlighet att lagra dem i några större mängder samtidigt som mina matvanor ändrades. Lingonsylten passade inte riktigt lika självklart in överallt. På senare tid har lingonet och jag har börjat hitta tillbaka till varandra allt mer på senare tid. Jag har hittat nya användningsområden förutom sylten även om det har varit svårt. Lingon och sylt har hängt ihop som ler och långhalm. 

Idag använder jag lingon i bröd, glass och så gör jag förstås lingondricka! Nu senast blev det lingondricka med granskottsirap som jag gjorde i våras. Granskottsirapen ger en trevligt sting av skogssmak till drickan.

Lingondricka

1 kg rensade lingon

1 l vatten

1 dl granskottsirap (socker går också bra)

Granskottsirapen gjorde jag utifrån det här receptet. Det har sen dess stått och väntat på att hitta sin livskamrat. Det blev lingonet.

Mixa lingonen i en matberedare (eller mosa med en stomp) och blanda sedan i en kastrull med vattnet. Låt stå i tre dagar i kylskåp. Sila bort skal och kärnor med en saftsil och koka upp drickan med granskottsirapen. 

Häll upp i rengjorda flaskor och förvara kallt.

Detta är mitt bidrag till Gröna skafferiets tema där vi i september bidrar med våra bästa lingonrecept.