2009-10-17

Sextiofem

Ikväll fångade jag det sista ljuset nere vid hamnen innan solen gick ner. Det var klart, kallt, relativt vindstilla och väldigt väldigt vackert.

Det var jag, några fåglar (som förövrigt flydde när de såg mig) och en man som var ute och rastade sina hundar. Eller herre är nog bättre beskrivning, för han var välklädd kappa och hatt och hejade på mig med frasen. "God dag. Visst är det en underbar afton?". Som en fläkt från en svunnen tid kändes det som.

Jag blev rätt så förvånad och svarade instämmande. Det är inte ofta jag blir tilltalad när jag är ute och fotar, snarare brukar det vara lite misstänksamma blickar. Säger någon nått är det ofta någonäldre människa som på brett pitemål säger något jag har svårt att uppfatta. Överhuvudtaget är det alldeles för sällan orden Goddag och afton används. Och alldeles för sällan jag ser hattar på folk som är ute och går.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar