2010-01-07

Dag 7


Jag minns för några år sedan när kvicksilvret var nere på -40 grader. Det var så kallt att det nästan inte går att beskriva. Jag minns lager på lager av varma kläder (då jag var inomhus), lite mer kläder för att hålla värmen när man var tvungen att ta sig ut, bilar som vägrade starta, snö som knarrade på ett sätt jag aldrig hört förut. Allting var väldigt märkligt, väldigt kallt och det kändes inte som om det någonsin skulle bi varmt igen. Jag försökte tänka på det idag när det var -30 grader. Att det inte är någonting jämfört med då. Det gick sådär. Det enda som lindrar och värmer är att det är så gnistrande vackert när det är så kallt. Sen biter kylan tag i näsan när du tar ett andetag och det är bara att fly inomhus.


Dagens bilder föreställer Kranen och en av isbrytarna i södra hamn i Luleå. Vid -30 grader.

4 kommentarer:

  1. Jag minns att jag har varit med om -18 grader och det var VÄLDIGT kallt. Kan inte föreställa mej hur det känns med -30 ännu mindre -40. kan man verkligen vara ute dá?

    SvaraRadera
  2. Det kallaste jag minns är minus 38 grader, i januari eller februari 99. Vi var påklädda med tjocktröja inomhus. Bodde i lägenhet då och kunde inte påverka inomhustemperaturen. Nu när vi bor i hus så eldar vi och eldar. Dock kallt nu när vi steg upp...
    Vackra Luleåbilder! Gillar det blåa ljuset!

    SvaraRadera
  3. Ja visst är det gnistrande vackert. Kanske vackrast ändå att skåda genom en frostig ruta...
    /Lina

    SvaraRadera
  4. Det er så fine farger i bildene, jeg likte dem godt. Minus 40 er nok ganske kaldt, ja! Jeg har så langt bare opplved minus 30! Ha en fin helg :)

    SvaraRadera