2010-04-13

Dag 103


För lite drygt ett år sedan blev jag sambo med suris. En rågsurdeg som jag startat med hjälp av vatten, rågmjöl och ett äpple. Vårt samboskap började allt annat än bra. Bakningen gick sådär och jag misskötte min suris och matade den alldeles för sällan. Vi kämpade dock på och först nu känner jag att vi börjar komma riktigt bra överens. De senaste gångerna har jag till och med kunnat baka utan jäst. Det är otroligt fascinerande hur den sura bubbliga sörjan kan skapa så fantastiska bröd. Om du funderar på att börja baka med surdeg rekommenderar jag boken Surdegsbröd av Pain de Martin.

Suris har dessutom ynglat av sig så nu har jag även en vetesurdeg, Surisa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar