2010-09-20

Dag 263


Det känns som igår som jag första gången höll en ljuvlig gul kattunge i min hand. Dagar och nätter har passerat sedan dess och dagar har blivit till veckor, veckor till månader och månader till år. Nu står vi här och drygt femton år har passerat. Femton år. En liten evighet. Jag sitter och förundras över hur snabbt tiden går och en och annan tår rinner för min kind eftersom jag idag blivit påmind om att våra vägar kanske snart skiljs åt. Jag håller andan och försöker leva här och nu. Inte fundera så mycket på sen. Ungefär som den en gång lilla gula kattungen, som nu är en kattherre med respektabel ålder, gör, men det är svårt. Så otroligt svårt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar