Vansinnigt gott i vårsolen

Något som jag tycker är vansinnigt gott är hemmagjord ärtsopppa med en stor klick senap. Jag har även insett att ärtskott är vansinnigt gott. Även om jag känner mig lite som en kanin när jag tuggar i mig dem.

Knoppar och räfsning

Samtidigt som träden börjat knoppas så har jag ägnat dagen åt att räfsa fjolårslöven. Nu återstår bara arbetet med att placera löven i säckar och uthärda träningsvärken som jag kommer att ha imorgon. Men jag blickar framemot och längtar efter att få börja påta i jorden och att skörda de första rabarberna som är på väg upp ur jorden.

En liten samling

En av de loppisar jag brukar besöka här i stan har en kartong vid sin entré där de skänker bort galgar som de inte behöver. Ofta brukar det ligga några gamla trägalgar där. Jag tilltalas av den enkla formen och gratis är som bekant gott. Tanken har varit att hitta på nått kreativt med dem. Nu börjar jag ha en ordentlig bunt och det börjar bli dags att komma på vad jag ska göra med dem. Att bara använda dem som de är skulle vara lite väl tråkigt.

Vante från eget mönster

I vintras stickade jag mig ett par vantar. Det tog en evighet och jag blev ganska less. Till slut blev de iallafall klara och de blev helt okej. Att jag efter det tar restgarnet och komponerar mig ett eget vantmönster och stickar en till vante känns mot den bakgrunden ganska märkligt. Det var iallafall resultatet.


Mönstret blev lite väl plottrigt men ska föreställa ett katthuvud, kattassar och hjärtan. Tummen fick sig en ny lösning med en tumkil som blev mycket finare än den andra tummen.

Garnet räckte dock bara till en vante så det kommer nog dröja innan denna vante får sig en maka. Var jag oinspirerad tidigare så har inte våren gjort det bättre.

Hipp, hipp hurra!

Knappt hinner snön krypa bort vid husknuten innan de första blommorna tittar fram. Hipp, hipp hurra! Nu är våren här!

Nu är den där kameran där igen

Vart jag än vänder mig så stirrar den på mig. Jag lyckas aldrig smita undan.

Vårvinter

Igår morse var det svårt att tro att det var vårvinter ute. Allt var täckt i en vit tjock dimma. Fast när jag tog en närmare titt så hade det ju faktiskt tinat en hel del. Både lite gräs och vatten har tinat fram under de senaste dagarna. Äntligen.

Besatt eller tokig, gränsen är hårfin

Som barn var jag rätt så hästtokig. Om man beskriver det snällt. Besatt är nog ett ord som ligger närmare sanningen. Jag slukade allt som hade med hästar och gillade naturligtvis dalahästar men jag lyckades aldrig samla på mig en egen (även om jag bönade och bad om att få den stora dalahäst som jag blev förälskad i vid ett besök på Furuviksparken). Men i julas var det dags och sen dess står den på mitt skrivbord och är tjusig.

Nu tror jag den behöver kompisar.