2013-03-04

Avsked och tomrum

Min älskade vän och ständiga fotobjekt finns inte mer. I fredags strök jag honom för sista gången över huvudet, tittade in i de kloka bruna ögonen och viskade i hans högra öra hur mycket jag älskar honom. Sedan somnade han stilla in och tomrummet den lilla sheltien på knappt tio kilo lämnar är obeskrivligt stor. Jag tänker på honom, hör honom och ser honom hela tiden. Varje gång jag säger till systrarna bus väntar jag på att han ska komma springande och hjälpa till. Men det kommer ingen. Eller när klockan slår matdags och jag vänder mig om för att se om någon väntar på mat. Då står ingen där.

Mitt i all sorg känner jag en lättnad. Lättnad över att han slipper lida och lättnad över att vi fick veta vad det var som var fel. Tyvärr var det inte magsår eller magkatarr som man misstänkte först utan en tumör som söndrade och härskade i hans lilla kropp. Min älskade kämpe som vunnit så många fighter kunde inte slå den motståndaren hur mycket både han och jag ville.

Tack för allt min älskade Turbo. Tack för all glädje och kärlek. Du fick våra hjärtan att växa och även om du nu lämnar ett tomrum så finns du alltid i våra minnen.


Turbo 2004-09-27 - 2013-03-01

6 kommentarer:

  1. Jag känner med dig. Vet hur det känns...smärtan, saknaden... :(

    SvaraRadera
  2. Så ledsamt, så ledsamt... Jag känner med dig.

    SvaraRadera
  3. Tack för era kommentarer!

    SvaraRadera