2013-06-13

Så dumt alltså. Eller vad vet jag?

Alltför många gånger har jag hört att det är dumt att göra något man tycker om att göra till ens arbete. Att tjäna pengar och leva på det som man annars gjort på fritiden. Jag har inte reflekterat så mycket över det utan tänkt att så kan det nog vara. När hobbyn blir ett levebröd och tvång försvinner glädjen och man förlorar dessutom ett fritidsintresse som gett energi. Logiskt. 

Så himla dumt tänkt inser jag nu. För om man tänker på motsatsen, hur kul är det egentligen att jobba med något som inte ger en glädje och som "stjäl" tid från en värdefull hobby? Det man tycker om att göra ska klämmas in i "livspusslet" (ett begrepp jag stör mig på men det är en annan diskussion, jag använder det för att det är vedertaget begrepp som man förstår). Dygnet har 24 timmar, åtta av dem ägnas åt arbete två timmar åt lunch och transport till och från arbetet, sömnen tar 8 timmar och kvar blir då 6 timmar för vardagsysslor och i slutändan nån hobby som ger energi. 

Att ens intressen förändras genom livet kanske inte beror på att man gjort det till sitt levebröd utan att man förändrats och utvecklats som människa. Allt är ju liksom inte statiskt.

Men jag kan ju ha fel. Jag kan bara tycka det är dumt att inte försöka. För tänk om "alla andra" har fel.



Jag tror mig hitta fotoglädjen med mitt makroobjektiv. Det är så fascinerande att hitta spännande motiv i det lilla.