2014-03-04

Tofugryta med koksmjölk och nudlar

Ibland (alldeles för ofta) händer det att jag lagar mat där resultatet blir så hyggligt att jag en tid senare vill återskapa rätten. Men ni vet, när tiden går så hinner minnen falna och förväxlas. Det kanske inte var kardemumma som lyfte den där grytan till gastronmiska höjder eller koriander i paltsmeten. Jag missar de små detaljerna som gör underverk. Så istället blir det bara pannkaka av det hela. Eller kanske snarare en blek kopia av orginalet. Slutsatsen till mig själv. Skriv ner recepten. Punkt.

Dessutom blir det ju så mycket lättare när nån vill ha receptet. Att säga ”jag lite ditt och lite datt  och så kokade jag bara ihop det” fungerar ju inte. Så syster yster. Denna är till dig. Mitt recept på tofugryta med koksmjölk!

Obs! Mina måttangivelser är inte regler utan fingervisningar. Det går alldeles utmärkt att exprimentera själv. Faktum är att jag uppmuntrar det!



Tofugryta med koksmjölk och nudlar - 4 portioner
270 g tofu
Nudlar (för 4 personer)
1 burk kokosmjölk
3 morötter
2 paprika
1 purjolök
0,5 tsk chilipulver
0,5-1 tsk Paprika pulver (starkt)
I msk soja
1 citron

Skär tofun i centimeterstora bitar. Gör detsamma med paprikan och slanta morötterna. Skiva purjolöken tunt. Stek tofun i olja tills den fått fin stekyta. Ta den från pannan och ställ åt sidan. Stek morot, paprika några minuter. Tillsätt sedan hälften av purjolöken samt chili- och paprikapulver och soya. Efter ytterligare några minuter så tillsätt kokoksmjölken och tofun. Sjud 10-15 minuter.

Under tiden grytan sjuder så koka nudlarna enligt anvisning på förpackningen. Smaka av grytan med salt, peppar, pressad citron och eventuellt mer soja. Garnera med resten av purjolöken. Servera. Ät. Och njut!

PS: Glöm inte det där med experimenterandet!

2014-02-18

Du är inte min riktiga mamma!

Att fotografera djur är inte enkelt. Att fotografera valpar är supersvårt. De är snabba som attan och har en koncentrationsförmåga som är kort. Mycket kort. Så det gäller att vara snabb och ta många bilder. Då brukar åtminstone få några bilder som var ungefär som jag väntat mig. Sen blir det alltid några bilder som jag inte kan göra mig av med. Charmiga bilder där valpen tappade fokus och gjorde lite som hon själv ville. Bilder i andan "du är inte min riktiga mamma!"

Här är några av lillans varianter i "mammakategorin":

Poserar fint för att sekunden efter vänta baken till. Hon hittade ett spår.

På väg att promenera ur bild. Hon hittade en sopkvast hon sett X antal gånger förr.

Kastar sig in i bild. Bollen jag lockade med blev för lockande.

Räcker ut tungan som en liten barnrumpa.

Börjar leka "inte stöta mark"

Vägrar kramas. För jag är ju inte hennes riktiga mamma.

2014-02-12

Mormors köttsoppa!

En av mina favoriträtter som barn var mormors köttsopppa. Jag minns hur vi brukade få en stor kastrull med väldoftande soppa, full med klimp, som räckte i flera dagar. Den tog aldrig slut men det gjorde inget. Jag hade kunnat äta den tre gånger om dagen varje dag. 

Som barn och ung tänker man ibland på döden, men innan man skiljts från nära och kära förstår man inte riktigt vad det innebär. Framförallt tänker man inte på att någon som lagat mat i 60 år kanske inte har recepten nerskrivna. Det gjorde i alla fall inte jag. Så några år efter mormors och mina vägar skiljts åt så började jag få en intensiv längtan efter min barndoms köttsoppa. Jag gjorde försök på försök men träffade inte riktigt rätt. Tills en dag. Jag skapade en sopppa som var precis som jag mindes den. Fantastisk.

En tid efteråt hittade jag faktiskt en receptbok från 40-talet som min mormor skrivit i sin ungdom. Där fanns just köttsoppa och receptet är väldigt likt det jag prövat mig fram till. 


Så här är den då. Mormors köttsoppa enligt mig!

Till kokningen av köttet
Ca 1 kg kött med ben (Jag använder ofta lamm men högrev av nöt eller älg går också bra
)
1 gul lök
2 morötter
150 gram rotselleri
1 knippe persiljestjälkar (jag brukar spara och frysa in persiljestjälkar för att ha just till buljonkokning).
3 lagerblad
1 msk svartpeppar (krossa i mortel)
1 msk salt
ca 3 l vatten (tillräckligt att täcka köttet)

Lägg köttet i en kastrull. Skala lök och rotfrukter och skär i mindre bitar. Lägg löken, rotfrukterm persiljestjälkar, lagerblad och den krossade svartpepparn i kastrullen. Täck med vatten och sjud tills köttet är mört och lossnar från benen. Det tar 1,5-2 timmar för lammkött och lite längre med nöt eller älg, kanske 1 timme extra. Men det bästa är att kolla när det verkar vara klart.

När köttet är mört så plockar jag upp köttet och silar buljongen. För att få bort fettet brukar jag göra detta dagen innan jag gör själva soppan. Då kan jag kyla buljongen och lyfta bort det fett som lagt sig på ytan. Det är dock inte nödvändigt. Fettet kan vara kvar. Jag gör det mest för att soppan ser trevligare ut.

Till själva köttsoppan
4 morötter
400 gram kålrot
1 majrova
3 persiljerötter
3 palsternackor
250 g rotselleri
1 purjolök
1 tsk ättika
salt och peppar
Kött och buljong

Skala och tärna rotfrukterna i mindre bitar. Tillsätt dem sedan i buljongen och koka upp. Sjud tills roftukterna är al dente. Under tiden tärnar jag köttet skivar purjolölen och de tillsätter i soppan när grönsakerna är klara. Tillsätt ättikan och maka av buljongen med salt och peppar.

Klimpen!
6 dl mjöl
2 ägg
2-3 dl mjölk
salt och vitpeppar

Nu kommer kronan på verket! Klimpen. Blanda mjöl, salt och svartpeppar. Tillsätt sedan ägg och mjölk (lite mjölk åt gången). Rör ihop tills smeten är tjock. Om den är för tunn så tillsätt mer mjöl. Binder den inte ihop så tillsätt mer mjölk. Forma små klimpar med två skedar. Lägg ner klimpen i soppan. De är klara när de flyter upp.

Färdig!

2014-01-26

När lillan kom till Piteå det var en dag i november

Ja hon kom ju faktiskt till oss. En av de där fyra pyttesmå ullbollarna. Världens sötaste lilla valp (jag är helt opartisk, lovar). Flyttlasset gick en dag i slutet av november och nu har hon bott hos oss i nästan två månader. Det känns som igår. Samtidigt känns det som om hon alltid varit här. Det är lite som tiden stått stilla. Men när jag ser bilder från två månader tillbaka så ser jag att tiden gått. Lillan växer så det knakar men jag hänger inte riktigt med.

Lillan den 1/12

Lillan den 22/1


Jag gissar att hennes nya hem är fullt med spår efter Herr T. Jag ser hur hon nosar runt och hur hon dröjer sig kvar lite extra på hans favoritställen. Hon leker med hans gamla leksaker, sover i hans gamla säng och har fått nosa på ett av hans gamla tuggben. Närmare än så kommer de aldrig komma varandra men det är fint att de får mötas ändå. På sätt och vis. Åh vad han hade varit förtjust i denna lilla dam! Han gillade alla shelties, men helst bruna små näpna damer.